När ett brott har konstaterats och polisen dragit igång sitt utredningsarbete brukar resultatet småningom bli att någon grips som misstänkt och slutligen binds vid det aktuella brottet. Så skall det vara. Men ibland är turordningen omvänd: polisen får hjälp av den misstänkte för att konstatera att ett brott begåtts! Det här fallet handlar om en ung man -- fortfarande en tonåring -- som greps för mord på en 20-årig kvinna i februari 1993. Han erkände brottet och kunde dessutom kasta nytt ljus över en händelse som inträffat på luciakvällen knappt två månader tidigare. Då hade en 16-årig flicka påträffats död i en kanal. Obduktionen hade inte givit stöd för annat antagande än att hon hade drunknat, men man kunde inte utesluta möjligheten att det förelåg ett brott. I avvaktan på nya uppgifter hade man lagt ärendet åt sidan och tills vidare betraktades det som ett olycksfall. Men 18-åringen erkände alltså att han mördat även den flickan. Det som måste klarläggas var: varför slog det slint för den ynglingen i vissa situationer, varför kunde han inte kontrollera sitt beteende?I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.
